När vi var i Filippinerna så upptäckte Nicolai en förkärlek för bollar och speciellt för biljard. Vart vi än gick så såg han runda figurer och sa "bool" eller "bola" (på tagalog). Det var otroligt lätt att underhålla honom för det enda som behövdes var en boll som han kunde kasta eller skjuta på. Nu när vi har kommit hem så är hans boll-kärlek ännu "värre", här hemma är det bara bollar som gäller så alla hans andra leksaker ligger orörda i en låda. Dessutom så finns det stora "boll statyer" runt om i Solna så ni kan ju tänka er hur det blir varje gång vi passerar en stor fotboll. Älskade barn! Förutom den här boll fascinationen så har vi upptäckt att han är rätt arg på mig när jag kommer hem efter jobbet, han förstår ju inte varför mamma är borta hela dagen och bara är hemma någon timme innan det är dags att lägga sig. Han är ju van att ha båda sina föräldrar med sig hela tiden.
Jag förstår inte hur man ska kunna kombinera arbetslivet med familjelivet på ett bra sätt? För nu kommer jag hem runt 18-19 tiden varje dag och då hinner jag i princip bara äta middag själv och sen leka en liten stund innan det är dags för honom att lägga sig. Dock känns det jätte bra att D får vara hemma med Nicolai i några månader, de har verkligen kommit varandra närmare efter en period av "mammighet".
// Janice
Arbete,
Familj,
Livet,
Nicolai,
Pappa,
