Vi hade verkligen "tur" med vädret, solen sken så det var otroligt varmt (nästan för varmt) och vi hade turen att kunna ta våra bröllopsbilder med en vacker solnedgång i bakgrunden. Själva bröllops ceremonin började klockan 16.30 för att vi skulle ha gott om tid till att ta massa bilder efteråt. Vi hade ju knappt sovit natten innan på grund av att D blev magsjuk men jag kände mig "speedad", nästan hög av alla känslor som man bar inombords och kände inte alls av tröttheten (den kom senare). När jag väl stod bakom skynket (på första bilden) och musiken sattes på så började jag självklart gråta (typiskt jag) och jag blev tvungen att säga till om att vänta med att gå ut för att möta D och allas blickar. Jag tog 2 djupa andetag och försökte samla mig och klev sedan ut och mötte min pappa men man ser på andra bilden hur mina ögon vattnas och jag har nära till tårar under hela vägen fram till D som står och väntar på mig. Vi hade inte hunnit gå igenom hur ceremonin skulle gå till så det blev lite förvirring vid överlämnandet men sen viskar och skrattar vi till varandra medans vigselförrättaren börjar prata. Resten kommer jag knappt ihåg förutom delen när vi ska svara ja, D säger yes och jag säger i do. Det skrattade vi åt efteråt och skämtade om att jag sett för många bröllopsfilmer. Det har väl alla tjejer gjort?! Hur som helst så var det en dröm som gått i uppfyllelse.
// Janice
Asien,
Boracay,
Bröllop,
Filippinerna,
Resor,
